fredag 26 oktober 2012

Kpop: Girl's Day (걸스데이)





I very much liked the quirky single and music video "Tilt my head" from Girl's Day, but for some reason waited until the new sinle "Tilt my head" to blog about them. Jihae have left the group, but I think they will manage still if this video is anything to judge from. And, yes, when talking about quirky fun, the video for "Oh! My God" is something else too. But that is a nice contrast to other more sugary stuff they've done. And personally I like different. ^_^

Veckans kpop: AoA





AoA or Ace of Angels debuterade i år med singeln Elvis (vilken låter lite avskräckande kanske, men den är klassisk uptempo kpop), och nu senast med Get Out.


lördag 20 oktober 2012

Veckans kpop: Gain (가인)


Son Ga-In, numera känd endast som Ga-In, blev känd via gruppen Brown Eyed Girls som hon fortfarande är en del av, men har numera dessutom en egen solokarriär. Senaste singeln är Bloom, en typisk koreansk video där själva musikdelen som du skulle höra på radio bara utgör ungefär hälften av hela musikvideon. 

onsdag 10 oktober 2012

Kpop: T-ara (티아라)

Har postat om T-ara förut, men nu har de släppt en ny singel, Sexy Love. De är ganska nybildade, år 2009, och de har växt till att vara sju personer från de ursprungliga fem. Samtidigt är de en favoritgrupp för mig med ett antal riktigt trallvänliga låtar med refränger och sound som fastnar på hjärnan, vilket singeln "Sexy Love" bara bekräftar. Robotdans och refräng som sitter som smäck. "sexy eyes, sexy nose, sexy mouth...." ^-^

tisdag 9 oktober 2012

Studieresa till Auswitch och Birkenau

(Disclaimer: jag kanske inte minns alla detaljer helt rätt)
För ungefär fem år sedan reste jag tillsammans med en kollega och en klass Samhällselever till Krakow i Polen. Krakow är en underbar liten pärla i Karpaternas utlöpare i södra Polen, landets andra stad och en universitetsstad i Uppsalas eller Lunds anda, som historiskt varit huvudstad i omgångar. Dessutom är det riktigt billigt att flyga dit från Västerås med Ryanair...
Vi gjorde utflykter i stadens centrum och till de närbelägna saltgruvorna i Wieliczka. Gruvorna hade hallar värdiga dvärgagruvorna i Sagan om ringen, jag skojar inte. 
Huvudorsaken för besöket var dock koncentrationslägren i Auswitch och Birkenau. Vi åkte i mitten på November, vilken på ett lämpligt sätt satte tonen för besöket. Jag hade relativt varma kläder och regnställ, men stod ändå ofta och frös eftersom kylan från regn och 2-5 plusgrader har en förmåga att tränga igenom allt.
Det har gått ett tag sedan jag var där, men fortfarande kommer synintryck upp från olika delar av besöket upp rätt som det är. Auswitch var det så kallade baslägret och egentligen en (relativt) liten anläggning där man bland annat testkörde användningen av Zyklon-B på ett antal krigsfångar. När jag kom dit på besök och trädde in under den bekanta skylten "Arbeit macht frei" blev jag lite förvånad hur relativt gemytligt det såg ut (förutom tagtrådsstängslen dvs...) med ett antal rader av flervåningshus av röd tegel, lite som ett bostadsområde i en industriell förort till London eller så. I husen har museum inretts, och det är där som nedstigningen i det som hänt börjar. Jag kan förstås inte förmedla den lågstämda känslan av olust som jag upplevde, men här är en del minnen:
Själva massmordet skedde i Auswitch 2, Birkenau, och dit kom fångarna med tåg, a la tågcentral. Birkenau var en jättelik yta med byggnader som närmast liknar avskalade häststallar inuti. Judarna och andra lägerfångar (homosexuella, krigs, etc) anlände via tåg under illusionen att de skulle bo i lägren, och man brukade från lägren skicka fejkade brev till anhöriga om detta. 
Rum fyllda med koffertar med adresser på (dit de trodde de skulle få återvända efteråt) och *högar* med fotinlägg, hängslen etc vittnade om detta. När de anlände delades de in (utan att veta varför) i de med förmåga att arbeta och de som skulle till avlivning direkt. Kvinnornas hår rakades av och användes i industrierna för att tillverka värmande filtar och strumpor. Guldtänder etc smältes ner för kriget. Osv. 


Om ni inte redan märkt det här, var mitt hemskaste och envisaste intryck från vistelsen det industrialiserade mördandet. Hur intelligenta människor behandlades som, ja, boskap. En kuslig påminnelse för alla oss som äter kött, på något konstigt sätt, oavsett hur man ser på djurs intelligens.



Stallarna där man sov i rader var inte mer isolerad än en svensk lada dvs inget alls, och uppvärmningen på vintern bestod av en slags låg cementupphöjnad längs mittgången. Man kunde kommenderas ut för uppställning, och få stå i snö och kyla i timmar med endast en pyjamaslikande klädsel. Medelåldern räknades i månader om jag minns rätt. Gaskamrarna (Krematorierna) på Birkenau var gjorda på stor skala där man gick in i ena änden (för att "duscha") och sedan förslöt man kamrarna och slängde ner burkan med Zyklon-B. Efteråt fick andra lägerfångar skyffla in dem i en slags ugnar på löpande band för förbränning.
Det är väl kanske inte en helt strukturerad berättelse, men kombinationen av det lilla, ordnade lägret Auswitch och dess museum, med det jättelika, utrotningslägret Birkenau, från lägerkomendantens hus i Auswitch där hans barn lekte ett stenkast från källare 11 och dess gasugn, till det raka järnvägsspåret in genom dödens mun på gaslägret i Birkenau, blir minnet ett just det som det ofta talas om; att vi aldrig får glömma det som hände. Jag rekommenderar Krakow som en weekendresa starkt, både för det onda som för det goda. Res dit och ta del av historien, istället för att bara se den via amerikanska dramatiseringar. 
Ett minne till: Jag minns fortfarande hur (faktiskt lite smådryga) judiska ungdomar gick förbi oss och skränade och vajade israeliska flaggor, och jag tänkte en del irriterade tankar om bristande respekt för deras/vår historia. Några minuter senare passerade vår grupp en äldre dam som leddes av två ungdomar. När hon såg oss började hon prata på svårförståelig tyska och visade oss sin underarm. Där stod en rad med blå siffror - hon hade varit i lägret som barn och haft turen att komma dit alldeles i slutet av kriget, och överlevt till befrielsen. Då kände jag historiens vingslag.


onsdag 3 oktober 2012

Veckan kpop(?): Aziatix

Med ökande internationalisering av kpop:en så uppstår förstås en fråga om var gränserna för genren kpop går. Det är egentligen ointressant; bra musik är bra musik och tvärtom, men för många fans är det ändå en diskussionsfråga.
För mig finns det vissa element som brukar förekomma i musik för att den ska kallas kpop, alla med kärnan i genrens namn "kpop", dvs koreansk pop :

  1. Koreansk sång
  2. Asiatiskt utseende och ursprung på sångarna (och minst hälften koreaner)
  3. En estetik som ofta består i tydlig danskoreografi och över huvud taget väl- och detaljplanerade videosar.
  4. (Oftast) en grupp med ett större antal medlemmar med distinkta roller eller "karaktärer"
Undantag från de oskrivna reglerna går förstås att göra, men som regel krävs alla fyra för att det ska kallas kpop. Om man tex gör avsteg från nummer 3 så har vi som regel bytt till genren "K indie", och när artister framträder som soloartister är det ofta som tillfälliga avsteg från sitt medlemskap i en grupp, även om det finns en hel del avsteg här (BoA är kanske det främsta exemplet).

Med orsak av detta tänkte jag länka lite musik av Aziatix. Vid första ögonkastet känns det kpop, men sedan börjar man fundera. Engelsk sång. Alla födda eller uppväxta i USA. En musik och estetik som är snarare västerländsk än kpop. Jag skulle säga att de fortfarande kan klassas som (bland annat) kpop, men de är snarare en del av en internationell arena, precis som många svenska grupper som knappast kan beskrivas som distinkt "svenska". Det är väl lite som skärningen i ett Venndiagram kan man säga. Vad tycker ni? Lyssna själva.