Landsbygden är ett särintresse?

Vad är landsbygdspolitik? Vad är det att vara ett särintresse? Först lite historia, så som jag ser den ur mitt personliga perspektiv.

Centerpartiet har en historia som ett parti som representerade bönderna och deras behov, vilket i princip innebar landsbygdens intressen. Idag är de flesta som bor på landsbygden sysselsatta med yrken som inte är så kallade gröna näringar, och många (de flesta) identifierar sig inte med Centerpartiet när de går till val. Inte ens majoriteten av bönderna röstar på C längre. Centern har med sina rötter i självständiga jordbrukares behov och solidariska lantbrukssamhällen haft en naturlig position i mitten mellan den kollektiva vänstern och den ekonomiskt sinnade högern. Fram till Alliansens skapande i Högfors av Maud så var det ingen som förvånades över att C gjorde upp i frågor både till höger och vänster, precis som miljöpartiet gör idag. Lika lite som mp vill eller mår bra av att cementera sig i det rödgröna lider nu många i C av att förknippas med en hel del av den ”tuffare” politiken i Allianssamarbetet, främst då inom arbetslöshetspolitiken och omsorg.

Hur som helst, med den extrema urbanisering som pågår i Sverige (vi är ”världsledande” inom det) så har C’s väljarbas också krympt på landsbygden och växt i städerna. Hur går det ihop? Jo, som jag nämnde tidigare har vi haft en liberal ådra i partiet, även om den som regel varit av den så kallade ”socialliberala” ådran, en beteckning som är oklar men är tänkt att signalera en ”snäll” form av frihetsivrande och avreglering. Vi har även försökt konkretisera de naturliga drag av miljötänk, entreprenörskap och feminism som funnits under ytan i partiet. Detta har gått si så där, eftersom ingen av dessa spår egentligen är det som är hjärtat och ryggraden i partiet. MP är partiet för miljö, moderaterna för företagare/höginkomsttagare och i liberala frågor har vi att kämpa med fp, v, mp och pp för att nämna de som tagit mandat i riksdags- eller EU-val.

Om du frågar en vanlig Svensson om vad C står för, vilka som röstar på C, vad tror du de svarar då? För även om detta är klyschor så säger det något om ”baslinjen” för partiet, om dess grundimage. Jag är säker på att de allra flesta säger något på temat om bönder, lantisar eller så, och några enstaka få kanske säger något kopplat till extrem liberalism för att de läst om Stureplanscentern. Detta kan tyckas ointressant, men detta är en sanning som jag insett inte går att komma ifrån.

Som parti bör man spela på sina styrkor och hantera sina svagheter. Vår styrka är en (fortfarande) hyggligt stor trovärdighet i landsbygdsfrågor, även om den blir skörare och skörare för varje år av kompromisser med allianskollegor och EU, och en förmåga att locka kvinnor och pragmatiska människor. För ute i kommunerna, ute i landsbygdskommunerna, där är vi fortfarande ett parti att räkna med. När jag åkte upp till Dalarna nyligen noterade jag att jag passerade tre kommuner i rad som styrdes av kvinnliga C-kommunalråd (Gagnef, Leksand och Rättvik) och inte sällan är samarbetet med S inte alls någon konstighet ute i vardagspolitiken i landet. Centern har en styrka i att vi ofta kan erbjuda kompetenta ledare med en allroundförmåga att leda, och detta ska vi vara tacksamma för. Nej, det är på riksdagsplanet problemen finns, då land- och stadsbehov ställs mot varandra, då väljarbaserna smetas ihop. Då har vi ett problem, för det som också pågår är att Centerpartiet består av en åldrande medlemskår, och de som kommer in nya är inte bönder utan har en spridning över alla yrkeskategorier. Tex gick C framåt i Danderyd efter förra valet, och då just pga att man i flera områden gjort en rockad med Moderaterna och var mer för avreglering och frihetsfrågor än M varit förr. Många av jordbrukarna, som mer och mer blir storföretagare, verkar rösta på M. Jag ser också tvärtom hur M även i Västmanland gör framstötar just mot bönderna för att fånga upp dem till nästa val (också).

Sanningen är den att jag inte tror att vi kommer kunna bli det där förstahandsvalet som liberalt parti, inte ens under Annie Lööf. Efter snart ett år skulle vi annars börjat se avtrycket av detta i frågor som avlyssning, ACTA, osv. Där kommer mp och pp vara förstahandsvalet, på forum får C fortfarande massor med skit för sveken med FRA mfl. Därför bör vi lägga fokuset på en moderniserad landsbygdspolitik som lägger fokus på de som faktiskt bor på landsbygden; å ena sidan en politik som gör det möjligt för de gröna näringarna att verka och fungera på landsbygden, å andra sidan en politik för pendlare och småföretagare, där frågor som kollektivtrafik och rimliga miniminivåer på social service ska vara högt på agendan.

Jag förordar inte en bidragspolitik, utan det ska vara en politik av hjälp till självhjälp, men vi får inte överge delar av befolkningen. Annars är det liten skillnad mellan Ransta och Rosengård i samhället, och Rosengård snackas det om hela tiden i nyheterna. Vi vill inte öppna dörren för SD, eller hur?

Samtidigt måste vi också börja utbilda medelsvensson om hur stad och land hänger ihop. Jag kan bli lätt skogstokig på nissar i storstäder som helt seriöst tror att de är miljövänligare än någon som bor på landet, och som anser att landsbygdsbor är en belastning. Då har man tappat förståelsen för vad som verkligen är ett hållbart samhälle och var mat, luft och näring kommer ifrån. Naturens gåvor kan inte trollas fram bara vips så där, och man kan inte begära att bara råvaruproducenter ska bo i isolation på landet utan det behövs förstås ett socialt sammanhang med små samhällen också. Då måste samhället ställa upp med en rimlig nivå av social service. Den blir förstås lägre än i stan på flera områden, och med tjänster som kräver specialister osv får du bereda dig på att åka till stan, men grundvärden som post, pendling, telefon och internet och liknande bör ha rimliga nivåer.

Det finns också flera sätt att vidga landsbygdsfrågor till stadens problem. Geografiskt utsatta områden – ja det är ju förorterna också. Kollektivtrafikens brister – ja det gäller ju både stad och land. Skolor som läggs ner, stöd till ideella alternativ, stöd till små enheter – detta kan lyftas i stadsperspektiv också. Det går om man vill helt enkelt.

Det vi som bor på landet eller som tror att C’s historia av varm socialliberal politik har ett värde fortfarande så måste vi förstå att fler och fler inte förstår hur ett landsbygdstänk går till. För dem är många frågor som C driver utslag av särintressens framgångsrika lobbyism. Därför måste vi rädda vår trovärdighet som landsbygdsparti, utan att sluta utvecklas och förnyas förstås, innan det är för sent. Fredrik Reinfeldt kallade industrin för särintresse på förra årets Moderatstämma. Det var en förståelig men misslyckad positionering, gjord innan Stefan Löfven gjorde entre från industrifacken och nu har knyckt initiativet på arbetsmarknadsfrågor, men jag hoppas inte att C kommer därhän att vi kallar landsbygden för ett särintresse. Om vi skäms för våra rötter och vår historia vinner de som vill utarma landsbygden och därmed helheten. För om något så ÄR C landsbygden.

Utan den kan man lika gärna rösta på Piratpartiet.